• Patrik Tibell

Vi står inför en Storm som blåser i 432 Hz

Storm is upon us

Igår, den 1/7 publicerade jag mitt senaste verk som jag valt att kalla ”Storm is upon Us”. Det finns publicerat på både Vimeo och Youtube och du kan lyssna på det genom att spela upp någon utav filmerna nedan. Jag har valt att använda en mäktig bild som sakta zoomas in under verkets gång för att kunna lägga upp det som videor.


Framöver kanske jag eller någon annan som finner inspiration kommer att vilja skapa en riktig video till verket. Jag kände nu starkt att det var viktigt att få ut det så fort som möjligt, så det visuella fick stå åt sidan för det musikaliska.


Du hör säkert skillnaden i ljudkvalitet mellan Vimeo och Youtube’s komprimeringsmetoder (den första tycker jag låter bättre). Det är skapat och exporterat i 48 KHz/24-bit som jag tycker bäst återger basregister, reverb och dynamik i musiken.



Hur musiken kom till mig

Här tänkte jag ge mig in i att beskriva processen bakom hur detta verk komponerades:

Normalt sett när jag känner inspirationen till ett nytt musikaliskt verk komma så hör jag ett färdigt symfoniskt arrangemang med alla svulstiga och dramatiska detaljer inombords i mitt sinne.

När jag stannar och fokuserar noga i detta tillstånd kan jag välja ut att lyssna på enskilda stämmor, samt variera instrumentation vid behov. Jag har i videobeskrivningen skrivit att det ”tankats ner” från Akasha och jag gör denna slutsats efter att ha läst och hört om denna källa från flera håll och det känns mest sannolikt.



Befinner jag mig i närheten av ett piano så brukar jag försöka fånga ackorden och melodierna till verket så snabbt som möjligt, så att det inte ska försvinna iväg ur sinnet och minnet. Ju mer tid som går desto fler detaljer brukar gå förlorade. Riktigt bra verk brukar dock stanna kvar i det undermedvetna och komma fram när det är rätt tillfälle, oavsett om jag valt att inte gå vidare med det. Detta kändes som ett sådant tillfälle då jag inte ville missa en enda detalj och jag valde därför en relativt ny metod för mig, nämligen att spela in med min egen röst.


Det komiska är hur inspelningen låter (som en hund som ylar på sina ställen), och det häftiga är att det blev en väldigt precis återgivning av hur flera av stämmorna ljöd, samt hur den övergripande rytmiken, dynamiken och melodierna lät. Om jag jämför med att fånga ett verk på pianot blir det mer utav en transformering, snarare än en exakt återgivning och därför känns detta som ett sätt jag kommer att fortsätta med. När jag får möjlighet tänkte jag gå igenom detta i en video som kanske blir enklare att ta till sig än att läsa en text.


Grunden är viktig

Basen eller stommen i detta verk är för mig uppenbart melodin som spelas av valthornisten.

Det är den som bär lyssnaren framåt under hela verket (även om det ibland passar över stafettpinnen till ett annat instrument). Ett annat signifikant element är den pulserande takten som spelas av cello- och kontrabassektionerna.


Nästa viktiga element är åttondelsrytmen uppdelat på fyra toner som vandrar uppifrån och ned. Denna melodi fick bäras upp av altfiolerna. Eftersom verket har mycket tyngd och rytmiskt fokus i botten- och mellanregistret, ville jag låta violinsektionerna ha en mer stödjande roll, så att de inte tog för mycket uppmärksamhet.



Dubbleringar för kontrabas och cello har gjorts av trä- och bleckblåsinstrumenten i de lägre registerna så som tuba, bastrombon, trombon, kontrafagott och basklarinett. Motsvarande gjordes mellan viola och klarinett; violin och tvär- samt piccolaflöjt.


Körsektionen fick ha en röst för sig och agera atmosfäriskt genom sina luftiga stämmor i fjärran. Solisterna oktaverar oftast valthornet tillsammans med violinerna emellanåt.


Tillägg till det ursprungliga verket

Mellan de huvudsakliga delarna som jag spelat in med rösten (från början fram till 2:08, samt avslutningen från 6:15 till slutet) kom människan och kompositören Patrik Tibell in och improviserade fram nya delar som skulle binda samman de övriga delarna.


Den första av dessa delar som börjar vid 2:08 brukar min fru likna vid en joker som kommer in och stör balansen. Denna del var klurig då jag till en början var väldigt lekfull och överentusiastisk med arpeggion som slingrade runt varandra, både i normal och trioltakt. Ni kan nog inte föreställa er hur rörigt det var att lyssna på. Därför behövde jag ta det tuffa beslutet att skala ned och låta stämmorna avlöpa varandra, i ett välmenat försök att förhindra sinnessjukdom hos lyssnaren.



Nästa del som jag brukar likna vid hästloppet börjar vid 2:50 fram till 03:41 och är min personliga favorit.

Där har jag gått in hårt för trioltakten i de flesta element inom arrangemanget, men behållit rytmsektionen i normal takt. Jag gillar hur denna bygger upp mer och mer för att slutligen nå klimax och sedan falla ut och ned i stillhet och dunkel. Min fru kom här med det mycket värdefulla förslaget att lämna en liten paus innan nästa del tar vid.


Efter kommande maffiga del som slutar vid 05:51 så kommer ytterligare ett tillägg som har en mycket viktig funktion. Den bryggar nämligen över till slutkampen (som även finns med på inspelningen fast i omvänd ordning). Jag tyckte det var svårt att få ihop dessa delar och hade initialt bara några takter emellan, vilket kändes märkligt och förhastat. Återigen kom min fru in med värdefull input som gjorde att delarna harmonierade med varandra.


Egna upplevelser

Nu är jag nyfiken på att höra dina upplevelser av verket samt om även du har varit med om något liknande i en skapandeprocess? Skriv gärna dina tankar och kommentarer här nedan.


Tack för att du tog dig tid att läsa och lyssna så här långt! Det kommer garanterat fler verk inom en snar framtid.

44 visningar
Hippie.jpg

Hej, jag är Patrik Tibell

På denna blogg kan du läsa om mina tankar om allt mellan himmel och jord och förmodligen andra dimensioner också. Jag skriver om det som faller mig in...

  • Black Vimeo Ikon
  • Facebook
  • Black YouTube Ikon

Jag låter inspirationen leda vägen...

Det kändes lättast att bara låta sinnet transkribera det som flödade utifrån inspiration och ett öppet sinne, samt några gamla korn som börjat grodda sig. Kanske en och annan ekologisk frukt kan skördas när tiden är mogen?

Prenumerera

Tack för din prenumeration!